| |
|
|
Vi var framme i Hanoi vid femtiden på morgonen. Min reskamrat från
Schweiz, som kunde tala vietnamesiska, förhandlade fram ett pris
för en delad taxi och kvart över stod jag utanför hotellets
låsta port.
Jag
fick vänta en bra stund eftersom ringklockan inte fungerade, men
när jag kom in fick jag ett rum på direkten. Rummet hade balkong
mot gatan.
Sömnen på tåget hade inte varit så god så
jag sov en stund in på förmiddagen.
Jag gick ut för att handla några saker när jag träffade
en av bokförsäljarna vid sjön. Hon hade med sig en ny bekantskap,
Hoa, som också sålde böcker, vykort och kartor.
Hoa kom med ett förslag, hon ville bli min ”personal shopper”.
Om jag betalade henne för den tid hon lade ner skulle hon följa
med och pruta åt mig. Hon garanterade att jag skulle tjäna
in hennes ”arvode” som inte var högt.
Eftersom jag är nyfiken nappade jag på erbjudandet. Det skulle
ge mig möjlighet att, förutom att få hjälp med handlandet,
även kunna fråga om olika saker och företeelser jag funderat
över.
Det hela fungerade utmärkt. Jag köpte en liten Buddhafigur i
jade, en liten handväska och kokosgodis till min dotter. Sedan besökte
vi en kyrka där Hoa, som inom parentes betyder blomma, fick gratis
engelskundervisning och ett gammalt traditionellt hus som fungerade som
museum.
Jag lät tvätta kläderna och skickade mina gymnastikskor
så att Sa Pa-leran skulle tas bort. Det blev en tidig kväll.
|
|