Start
Dagbok
oSaigon
oDalat
oMui Ne
oMekongdeltat
oPhu Quoc
oHoi An
oHanoi
oHalong Bay
oSa Pa
Bilder
Fakta
Gästbok

Huyen kom till mitt hotell vid halvåttatiden och vi åkte en rätt lång bit till Minoriteternas Museum. Det var ett modernt museum där det bästa var utomhusdelen med byggnader från olika minoritetsgrupper i landet. En del byggnader var helt fantastiska.

Det tyckte också de tre brudpar som med sina fotografer sökte miljöer för brudkorten. En av Huyens kompisar, som också läste engelska vid universitet kom och följde med runt museet.

Vid elvatiden åkte vi tillbaka till hotellet. Jag var djupt imponerad av på det skickliga sätt denna förhållandevis lätta tjej skjutsade mig genom Hanois trafikkaos. Jag skulle inte våga köra en meter i den trafikkultur som råder där.
Jag checkade ut från hotellet.

Hien, en annan student som jag också träffat på nätet messade att hon inte kunde träffa mig vid ettiden som vi kommit överens om eftersom en vän hade råkat ut för en trafikolycka och hon måste därför besöka henne. Det visade sig sedan att hon nog hade ångrat sig och kanske inte vågade träffa en äldre herre från Europa. Vem vet vad sådana har för avsikter…

Jag gick ut på stan, ner till sjön. Där träffade jag en ung universitetsstuderande som ville öva sig att tala engelska, och jag pratade med henne i minst ett par timmar. Sedan träffade jag ett gäng vykortsförsäljare som jag fortsatte att tala med fram till solnedgången.

Någon skulle hämta upp mig och ett engelskt par på hotellet för att skjutsa oss till tåget så jag väntade där. En taxichaufför gjorde en fräckis och kom in och sade: ”Någon till Sa Pa?” så vi hoppade in i taxin. När han började tala om taxameter anade vi ugglor i mossen och sa att vi redan hade betalat för transporten. Då slängde han ut oss och vi åkte senare med den rätta bussen.

Tågen var som en sovkupé på norrlandstågen, fast det var bara fyra bäddar, två på var sida.