När
vi promenerar på gatan hör vi ofta ”Hallo!” Det
är ofta barn som ropar, men ibland även flickor och tom. någon
kvinna, men aldrig en man.
Det var mulet på morgonen och regnet hängde i luften. Efter
frukost tittade vi på kartan och bestämde att vi skulle gå
till ett Caodaitempel.
Vi hittade inte fram till templet trots att vi sökte rätt länge.
Tillbaka
på hotellet packade vi ihop och tillbringade förmiddagen på
stranden.
Vi åkte hotelltaxi till en nyare enskrovs snabbfärja med en
effektiv luftkonditionering och en ljudanläggning i discoklass.
Vi hade fått en noggrann beskrivning om hur vi skulle komma till
Saigon. På kajen skulle en minibuss vänta på oss, en
Ford Transit. Den skulle avgå klockan 17.00 när en annan båt
kommit.
För
att göra en lång historia kort åkte vi motorcykel till
en busstation och därifrån till Saigon med en gammal Mercedesbuss.
Vi åkte i t-shirt och shorts och A-M höll på att frysa
ihjäl på grund av ac:n.
Tolv på natten lämnades vi av vid en busstation i utkanten
av Saigon. En halvtimma senare låg vi på hotellrummet, utpumpade.
Taxi – båt – mc – buss – taxi, drygt 30
mil och tolv timmars restid.
|