| |
|
|
Sedan vi checkat ut från vårt hotell och fått tillbaka
våra pass gick vi till färjeläget. På vägen
köpte jag ett glas med varm välling. Jag vet inte vad den var
gjord av, men den skulle drickas med ett sugrör och den smakade helt
ok. A-M stod över, men vi köpte var sin baguette med stekt ägg
litet senare.
Efter en del frågande stod vi vid rätt katamaran och väntade,
dels på att få stiga ombord, men framför allt på
kvinnan som skulle komma med vår returbiljett. Vi gick ombord och
medan A-M stannade med packningen gick jag ut på kajen för
att vänta på biljettdamen. Där kom jag i samspråk
med några vietnamesiska ungdomar. Deras engelska var riktigt bra
och det var mycket trevligt.
När besättningen ville att vi skulle gå ombord stod jag
kvar i dörren och spanade efter damen med returbiljetterna när
en av ungdomarna kom fram och frågade om jag ville ha en baguette.
Gissa om jag blev förvånad. Jag tackade ja, men önskade
att jag haft kameran som låg nerpackad med mig.
När jag gått till min plats upptäckte den tysk som följde
med till biljettkontoret i går att biljettkvinnan stod på
kajen. Vi fick trots allt våra biljetter i sista minuten kanske
för att färjan var nästan en timma försenad.
Resan gick bra och A-M trotsade sjösjukan.
Vid färjeläget i Phu Quoc utbröt rena kaoset. Alla ryckte
i oss och ville köra oss till hotellet. Priset gick i ett huj ner
från 200 000 Dong till 150 000 för att stanna på 100
000. 12 personer med packning packades in i en minibuss och det bar av.
Hotellet var fint med pool, restaurang, strandbar, massage, tennisbana,
julgran, you name it.
Vi åt lunch och köpte bussbiljetter med en reguljärbuss
från Rach Gia till Saigon. Sedan försökte vi att sola
nere vid stranden, men vi är inte särskilt duktiga på
det så vi tog en kopp vietnamesiskt kaffe på strandbaren och
gick till hotellet och vilade.
|
|