Start
Dagbok
oSaigon
oDalat
oMui Ne
oMekongdeltat
oPhu Quoc
oHoi An
oHanoi
oHalong Bay
oSa Pa
Bilder
Fakta
Gästbok

Vår resa till Vietnam började i går med att vi satte oss på elvaplanet från Arvidsjaur till Stockholm. Sedan mellanlandade vi både i Frankfurt och i Bangkok innan vi slutligen kom fram till Saigon.

Det stora planet, en Boeing 747, var för brett för den smala taxibanan. Vingarna stack ut över muren som avgränsade banan och man hade varit tvungen att kapa träd och buskar utanför muren. Passkontroll och hämtning av bagaget gick bra, liksom hela resan gjort. Enda smolken i glädjebägaren var att mina fjällrävenbyxor med nitar gjorde att säkerhetssystemen alltid pep när jag passerade. A-M klarade sig däremot hela tiden.
En pojke med mitt namn på en skylt väntade på oss utanför ankomsthallen och snart befann vi oss i en taxi på väg mot det hotell som vi bokat över Internet.
Trafiken i Saigon kan inte beskrivas. Den måste upplevas. Vietman har högertrafik och bilarna kör längst till vänster på sin vägbana. Till höger kör de tusentals små motorcyklarna. Alla tutar på varandra hela tiden och byter fil hur som helst. Bilarna tutar mest och allt verkar bara vara kaos, men på något sätt flyter ändå trafiken på enligt de oskrivna regler som gör det i det närmaste omöjligt för en västerlänning att köra i städerna.

När vi kom fram till hotellet var rummet redan uthyrt. Eftersom vi inte kommit klockan sex så gjorde de så, men de fixade ett annat rum på sitt systerhotell som låg strax intill. Vi åt sedan middag på en indisk restaurang i en gränd. Maten var god och servitrisen talade bra engelska så hon blev utfrågad om ditten och datten. Jag gick till en uttagsautomat och tog ut en miljon Dong. Det motsvarar cirka fyrahundra svenska kronor. Vi lade oss vid halv tiotiden. Klockan var då 15:30 i Sverige.

När Sydvietnam och Nordvietnam enades bytte man namn på den tidigare sydvietnamesiska huvudstaden från Saigon till Ho Chi Minh City, HCMC, och samtidigt utvidgades området så att det omfattar stora delar av den omgivande landsbygden. Många använder därför fortfarande Saigon som namn för stadskärnan och så har jag gjort i denna dagbok.