Dagbok
Arvidsjaur - Chiang Rai
Chiang Rai - Huay Xai
Huay Xai - Na Lae
Na Lae - Luang Nam Tha
Luang Nam Tha
Luang Nam Tha - Udom Xai
Udom Xai - Nong Khiaw
Nong Kniaw - Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang - Vang Vieng
Vang Vieng - Vientiane
Vientiane - Nong Khai

Karta

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos
Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige
Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass

Artiklar om Laos
Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

Måndag 28 november

Detta var den första morgonen i Laos som jag inte väcktes av tupparnas galande.

Inatt hörde jag en farang som omväxlande ropade på tyska och engelska: ”I have room here” och bankade på hotelldörren. Det fick han göra rätt länge innan någon öppnade åt honom. På ett anslag på dörren stod att läsa att ”The Guesthouse will close at 23.30 pm”. Det hade nog tysken inte läst. Alla nattklubbar och diskotek stänger klockan 23.00 så nattlivet i Laos var inte mycket att skriva hem om.

Eftersom jag hade kvar alltför många Kip ville jag växla dem till den thailändska valutan Bath. Det var inte så enkelt. Först väntade jag en halvtimma innan ett växlingskontor i närheten av hotellet öppnade. Sedan ville man se växlingskvittot från senaste växlingen i Luang Prabang. Som tur var hade jag kvar kvittot och när jag visade upp detta så visade det sig att jag hade växlat hos en annan bank. Jag frågade om den banken fanns i Vientiane och det gjorde den.

Kassörskan pekade i en riktning och jag gav mig iväg. Efter att ha frågar mig fram några gånger så hittade jag kontoret på en tvärgata. Jag satte mig på en stol och väntade. Efter ett rätt långt tag blev det min tur. Jag lämnade ifrån mig passet, pengarna och växlingskvittot. Sedan hände ingenting på lång stund. Kassörskan tog emot flera kunder och jag väntade. Så ropade någon ”Mr Jonsson” och jag fick mina Bath och passet tillbaka av en flicka i en helt annan del av kontoret.

Jag tog en Tuk-Tuk till busstationen. Där väntade jag en timme på bussen till Friendship Bridge. Biljetten kostade 8 000 Kip och det visade sig vara ett klipp. Bagaget märktes med en lapp som jag fick en del av och lastades in i facken under passagerarutrymmet.

Bussen var en modern luftkonditionerad variant av västerländskt snitt och den körde till gränsen. Vi gick ur bussen och promenerade genom den Laotiska gränskontrollen medan bagaget låg kvar i bussen. Sedan körde bussen över bron in i Thailand där samma procedur upprepades med bagaget fortfarande kvar. Till slut åkte vi in till centrum av Nong Khai där vi klev av. Allt för cirka sex kronor.