Dagbok
Arvidsjaur - Chiang Rai
Chiang Rai - Huay Xai
Huay Xai - Na Lae
Na Lae - Luang Nam Tha
Luang Nam Tha
Luang Nam Tha - Udom Xai
Udom Xai - Nong Khiaw
Nong Kniaw - Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang - Vang Vieng
Vang Vieng - Vientiane
Vientiane - Nong Khai

Karta

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos
Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige
Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass

Artiklar om Laos
Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

Denna morgon var jag tidigast uppe i gästhuset så jag blev tvungen att väcka hotellkillen så att han kunde låsa upp ytterdörren mot gatan. Den är en massiv trädörr med lås och en kraftig gallergrind. Fönstren i rummet hade också kraftiga stålgaller så jag vill helst inte tänka på vad som skulle hända vid en brand.

Det var tid för munkarnas tiggarrunda. Försäljare försökte att sälja sticky rice till turisterna så att de också skulle kunna delta. Det finns anslag över hela staden som uppmanar turisterna att visa respekt för denna tradition och att inte ge något till munkar och noviser om man inte är troende. Dessutom uppmanas man att inte störa ceremonin genom att fotografera på ett närgånget sätt.

Många faranger hade tydligen inte läst anslagen eller så inte tagit budskapet till sig. Alltför många stod mitt ibland givarna och fotograferade på någon meters avstånd, ibland tom. med blixt. Jag skämdes.

I resan till Vang Vieng som jag beställt ingick hämtning vid hotellet. Ett holländskt par väntade också på transport vid vårt Guest House. När klockan närmade sig avgångstid för minibussen och vi ännu inte hade blivit hämtade blev den unge mannen mer och mer nervös. Han undrade om vi inte skulle ta en egen Tuk-Tuk. Jag tyckte dock att vi skulle vänta och se, men jag kunde känna igen min egen oro från den första resan i Asien då jag var mera västerländsk i mitt förhållande till tid.

Vi blev förstås hämtade och packades in i en gammal Toyotabuss med svartgrått innertak och nersuttna säten. Bussen startade vid femte försöket och resan började, som ofta, med ett besök vid bensinmacken. Man kan förstås inte tanka förrän man har fått biljettpengar som används till drivmedel.

Resvägen var bedövande vacker. Vi åkte högt uppe i bergen, så högt att vi hade molnen under oss. Att bygga vägar är inte lätt i norra Laos. Terrängen består nästan bara av branta bergssluttningar. Detta medför jordskred under monsuntiden som antingen glider ner och blockerar vägen eller så sköljs även vägen med i rasen. Vi såg exempel på båda varianterna. Resan tog närmare sju timmar med två pinkpauser inräknade.

Vang Vieng är en plats för backpackers. Allt är tillrättalagt för dem. Den kan närmast jämföras med Pai i Thailand, för dem som varit där.

Jag fotade litet före mörkret och efter e-postandet så åt jag middag.

Det är sant som ryktet säger att alla restauranger visar ”Friends”. Du kan välja restaurang efter vilket avsnitt du vill se. Alla har nämligen samma meny, om man bortser från namnet på matstället.

Genom fönstret hördes blues från den närmaste restaurangen när jag somnade.