Dagbok
Arvidsjaur - Chiang Rai
Chiang Rai - Huay Xai
Huay Xai - Na Lae
Na Lae - Luang Nam Tha
Luang Nam Tha
Luang Nam Tha - Udom Xai
Udom Xai - Nong Khiaw
Nong Kniaw - Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang - Vang Vieng
Vang Vieng - Vientiane
Vientiane - Nong Khai

Karta

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos
Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige
Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass

Artiklar om Laos
Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

Priserna i Laos är inte speciellt låga i jämförelse med andra länder i Sydostasien. De kan i vissa fall tom. ligga litet högre. I min reseguide, Laos från Lonely Planet, som är tryckt innevarande år är prisangivelserna redan inaktuella. Båtresan från Nong Khiew till Luang Prabang anges till 6,5 $ men kostade nu 10 $, trots förhandlingar. Förhållandet är detsamma för gästhusen, så räkna inte med att det skall gå mindre pengar i Laos än i Thailand, turistorterna borträknade.

Efter frukosten gick jag på en promenad till den del av staden som ligger på andra sidan berget Phu Si. Den stadsdelen var mera sliten, och det märktes på såväl gator och trottoarer som husen. Jag besökte Wat That Makmo som också ibland kallas Wat Wisunarat. Den innehöll många gamla Buddhastatyer. Templet är det äldsta i bruk varande templet i Luang Prabang, och der ut att vara i stort behov av underhåll.

På vägen passerade jag ett husbygge. Man bygger nästan uteslutande betonghus numera. För att stötta upp valven använder man stöttor av bambu. Det ser inte så stabilt ut med våra västerländska ögon, men det fungerar. Byggnadsarbetarna är ofta kvinnor. Detsamma gäller för dem som arbetar med att gjuta betong till gator och vägar. Det tunga arbetet med att skyffla sand och sten utförs ofta av späda kvinnor. Arbetarna kommer från byarna runt om och det är bybornas enda chans att få en inkomst.

Under resten av dagen var det fortfarande mulet och lite småkallt. Det var ju vinter även på dessa breddgrader. Jag växlade pengar och åt nudelsoppa på det vanliga stället. Två bord i ett gathörn där en kvinna kokar soppan över öppen eld. De var som vanligt mycket god och dessutom riklig.

Dimman lättade och värmen kom. Jag tog en promenad tillbaka till Wat Wisumarat eftersom jag tidigare sett att Laos Röda Kors hade ett ställe för massage. Jag gick först fel till blodgivningen men sedan, när jag gått en våning upp, fick jag massage av Vone, en tjej som studerade till sjuksköterska och som finansierade studierna genom att arbeta där. Hon talade rätt bra engelska och jag fick tillfälle att ställa en massa frågor. Hon berättade bland annat att det förekom skilsmässor i landet. Om en man ville skiljas från sin fru, mot hennes vilja, så blev de ändå skilsmässa, men det var inte möjligt om förhållandet var det motsatta.

På eftermiddagen köpte jag en biljett till Vang Vieng med minibuss. Jag skulle bli hämtad vid mitt gästhus nästa morgon. Jag åt en fruktsallad nere vid en strandservering och kollade sedan min e-post.

Till middag åt jag en typisk laotisk maträtt. Den smakade inte något särskilt. Maten i Laos har inte varit något att skriva hem om, förutom nudelsoppan. Den saknar sting och karaktär om man jämför med thaimat eller mat från Indien.

Gick hem tidigt. Slog inte i huvudet i trappan den här gången. På flera ställen i Laos har jag fått passa mig eftersom höjden i byggnationerna anpassats till folk med lägre medellängd.

Det kändes som om jag var klar med Luang Prabang.