Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos
Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige
Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass

Artiklar om Laos
Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

Siamesik lydstat
När Souligna Vongsa avled 1694 utan att ha en arvinge blev det strid om ledarskapet i Lan Xang och nationen delades upp i tre kungariken. Området runt Vientiane övertogs av Soulgnas brorson, stödd av Annamiter från norra Vietnam, ett av Soulignas barnbarn kontrollerade området runt Luang Prabang medan en tredje prins kontrollerade det södra kungariket med thailändskt stöd. Kina, Burma och Vietnam hade starkt inflytande över dessa riken och Kinesiska röverband terroriserade norra delen av landet.
Lan Xangs makt avtog gradvis. Thailändarna utökade sina influenser över större delen av Laos tills Laos blev rn Thailändsk lydstat. På 1820-talet gjorde Vientianes kung, Anou, uppror mot den siamesiska inblandningen och anföll thailändarna. Deras svar blev att omringa Vientiane år 1827 då de jämnade stora delar av staden med marken.

Lotusätarnas land
I slutet av 1800-talet avträdde kungen av Siam stora delar av landet, det som nu är Laos och Kambodja, till fransmännen. Detta gjorde man för att hålla Siam fritt från utländskt herravälde. En serie fördrag överförde mer laotiska mark till fransmännen mellan åren 1893 och 1907. Det som tidigare varit Laos enades åter fastän de kungariken som grundats under senare delen av 16oo-talet fanns fortfarande kvar och prinsarna kunde öka sin makt genom att samarbeta med fransmännen. Det nya protektoratet gavs namnet Laos efter den franska pluralformen av folket ”les laos”.
Laos var ett lågprioriterat franskt protektorat känt som lotusätarnas land där en loj livsstil härskade. Det var alltför bergigt för att odlas upp, det fanns inte några gruvor att räkna med, och Mekongfloden passade inte för kommersiell sjöfart. Fransmännen byggde mycket få vägar. Huvudvägen gick från Luang Prabang, genom Vientiane till Savannakhet och vidare till den kambodjanska gränsen.
Fransmännen byggde inte några skolor för högre utbildning, några halvhjärtade försök att odla gummi och kaffe gjordes men huvudexporten under fransmännens tid utgjordes av opium.
Bara några hundra fransmän bodde i Laos. De antog en omoralisk livsstil där de bodde tillsammans med laotiska kvinnor och arbetet skötas av vietnamesiska tjänstemän. Kungen tilläta att vara kvar i Luang Prabang, handeln överläts till kineser och vietnameser som bodde i landet, och laotierna fortsatte att odla jorden som de gjort i hundratals år.
Under kolonialtiden utvecklades administrationen, hälsovården och undervisningen knappast alls. Den enda synbara skillnaden för vanligt folk var närvaron av osympatiska skatteuppbördsmän som var en ständig källa till uppror. På slätterna slogs upprorsförsöken snabbt ner, men uppe bland bergen runt Xieng Khuang och på Krukslätten hade fransmännen svårigheter att på ett effektivt sätt kunna använda sin tunga beväpning. Ibland ledde skattelättnader till att det blev fred.

Det smutsiga kriget
Under nästa årtionde plågades Laos av inbördeskrig, kupper, motkupper och kaos. Landet drogs huvudstupa in i Vietnamkriget. Laos blev spelplats för supermakterna, med CIA-tränade män från Hmongstammen, legosoldater från Thailand som kämpade för rojalisterna och Pathet Lao som fick stöd från kineserna, ryssarna och Vietminh.

Under Vietnamkriget var Laos effektivt uppdelat i fyra intressesfärer. Kineserna i norr, vietnameserna längs Ho Chi Minh-leden i öst, thailändarna i de västra delarna som kontrollerades av den USA-stödda rojalistiska armén och De Röda Khmererna som opererade från de södra delarna. På grund av Ho Chi Minh-leden blev Laos föremål för extremt tunga bombningar från flygräder som utgick från Thailand och även från flygfält inne i Laos. Trots att krig inte förklarats släppte bombplan från USA, i de nordliga provinserna Xieng Khuang, Sam Neua och Phong Saly,mellan åren 1964 och 1973, mera bomber än alla sidor under andra världskriget tillsammans. Man har beräknat att USA: s flygvapen gjorde mer än 600 000 starter under perioden. Detta betyder att i genomsnitt en bomblast släpptes var åttonde minut, dygnet runt, under nio år.

Dessa våldsamma attacker från luften hemlighölls eftersom Geneveavtalet från 1962 förbjöd utländska trupper att operera på laotiskt territorium. Även vietnameserna och kineserna överträdde Laos neutralitet med infanteridivisioner som låg stridsberedda i norr. I början av bombningarna flög amerikanska piloter i civila kläder gamla flygplan med kungliga laotiska nationalitetsbeteckningar. Thailändska och Hong-piloter tränades också för att kunna göra flyguppdrag.

De många kupperna i Laos blev så förvirrande för amerikanerna att de blev osäkra på vilken, Phuouma, Phoui, Souvanna, eller Souvanou som var vid makten vid varje enskilt tillfälle.

En amerikansk journalist, Malcolm Browne, beskrev denna förvirrade tid såhär:
”I Laos städer och de stiglösa djunglerna svärmade det av gerillasoldater, kommunistagenter, trupper från olika specialförband, beväpnade män från bergsstammarna, opiumodlare, internationella legosoldater, och allehanda andra intressenter. Vientiane var dränkt i dollar som flödade in med utlänningarna. De kinesiskägda guldsmedsaffärerna längs Samsentai-gatan gjorde strålande affärer med tjugofyra karats guldarmband, vart och ett vägande 140 gram eller mera. Kunderna bestod av CIA: s Air America, franska militärrådgivare, belgiska legosoldater, spioner, lönnmördare och journalister. Utlänningarna köpte guldarmbanden enligt den teorin att om de skulle bli nerskjutna eller sårade skulle de kunna betala för hjälp från bergsstammarna med guld som var den enda valutan som var allmänt respekterad I Laos”.