Dessutom hade jag kvällen innan besökt en drugstore där jag köpte medicin som jag vet är receptbelagd hemma i Sverige.

Eftersom frukost ingick så åt vi den på hotellet. Sedan tog vi en taxi till södra busstationen. Det var som vanligt inte lätt att hitta en taxi som både hittade dit och som var beredd att använda taxametern.

Bussen till Kanchanaburi hade luftkonditionering och chauffören körde både snabbt och säkert. Resan gick rätt fort och när vi kom fram så fick vi ett alldeles utmärkt mottagande av lokala turistinformationen. De frågade mycket vänligt vart vi skulle och ordnade snabbt fram en songthaew som körde oss till det hotell vi hade planerat att bo på; River Kwai Hotel, där vi tog in på ett av deras superiorrum.

Hotellet var egentligen litet för fint för att vi skulle känna oss helt bekväma. Artiga män i uniform bar ryggsäckarna och öppnade dörrar, osv.

Vi tog en promenad till en av två krigskyrkogårdar som finns i staden. Där ligger de krigsfångar som dog under arbetet med en järnväg som japanerna byggde till grannlandet Burma. Järnvägen behövdes för deras fortsatta expansion i Asien, där Indien var ett av målen.

Den bäst kända delen av detta järnvägsbygge är bron som går över floden i Kanchanaburi om vilket det gjorts en mycket berömd film, Bron över floden Kwai. Bron finns kvar och ligger i norra delen av staden.

Det var mycket sorgligt att besöka kyrkogården och läsa namnen på dem som stupat på grund av svält, sjukdomar och umbäranden. Det var bara unga pojkar som offrats på krigsvansinnets altare.

Vi besökte också ett museum som låg alldeles intill en av kyrkogårdarna.

Vi tog sedan en promenad i staden ner till floden och åt på nattmarknaden. Mycket gott och billigt.