Vid en snabb blick verkade det inte vara så stor skillnad mellan staden Vientiane i Laos och Nong Khai. Bilar, tuk-tukar och hus var rätt likadana även om det mesta var lite nyare och litet bättre underhållet här i Thailand.

Den absolut största skillnaden var utbudet av varor. I Laos fanns en massa försäljare med i stort sett samma begränsade sortiment. I Nong Khai fanns ett överflöd av varor. En skillnad kunde jag dock se när jag jämförde med tidigare besök i landet. Jag såg inga piratkopierade CD-skivor eller datorprogram. De var i alla fall inte synliga på samma sätt som tidigare.

Längs ett par gator hade man byggt ett tak över gatan under några hundra meter. Där fanns butiker på ömse sidor. Bland butikerna låg även några flotta, privata hus med grindarna ut mot shoppinggatan. Därför mötte man ibland bilar och mopeder mitt bland människorna som handlad när de körde till och från sina villor.

På eftermiddagen slappade jag på rummet i väntan på tågresan och tittade på idrott från ostasiatiska spelen.

Strax efter fyra på eftermidagen messade Anna-Maj att hon var på Kallax och att hennes semester nu hade börjat.

Jag åkte i god tid med en tuk-tuk till stationen och väntade på tåget där. Jag hade köpt sovvagnsbiljett i andra klass med kuftkonditionering.

På ömse sidor om mittgången fanns två stolar mitt emot varandra. När det blev sovdags sköt man ihop dessa och fällde ner ryggstöden så att det blev en enkelsäng. Sedan fälldes den övre bädden ner. Sängen bäddades med vita lakan och var och en fick en filt som låg in oöppnad plastpåse. Ett draperi avskiljde sängarna mot mittgången. De nedre bäddarna var rymligare och samtidigt litet dyrare. Damer och herrar sov i samma vagn. Det hela var faktiskt rätt bekvämt.

Jag försökte att ta ett kort inne i vagnen, men det gick inte eftersom kameran inte kunde ställa in rätt avstånd. Kanske det var för mörkt.