|
| |
|
| |
|
|
| 
|
| |
|
|
|
 |
|
 |
 |
|
|
|
BANGKOK |
|
Dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok
Bangkok - Phitsanulok
Phitsanulok - Mae Sot
Mae Sot - Mae Sariang
Mae Sariang
Mae Sariang - Mae Hong Son
Mae Hong Son
Mae Hong Son - Pai
Pai
Pai - Chiang Mai
Chiang Mai
Chiang Mai - Chiang Rai
Chiang Rai - Mae Salong
Mae Salong - Chiang Rai
Chiang Rai - Bangkok
Bangkok - Trat
Trat - Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang - Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur
Karta
|
|
|
|
Tisdag 18 mars 2003
|
| |
|
|
Den
här dagen kändes inte så bra. Det var hett och
fuktigt ute och jag hade mentalt ställt in mig på att vara på
väg hem.
|
| |
|
Chaofa
Road |
| |
|
Jag
förberedde mig genom att ta på långbyxor och långtärmad
skjorta. Jag tänkte besöka templen och kanske det kungliga palatset
under dagen För att komma till den stora parken Sanam Luang, det kungliga
fältet, var jag tvungen att korsa Chaofa Road en fyrfilig gata. Inga
rödljus fanns som stoppade trafikströmmen så det var hela
tiden ett konstant flöde av fordon. När det var glest mellan bilarna
körde de så snabbt som de kunde. Därför var det lättast
att springa över gatan när trafiken blev tät och rörde
sig långsammare.
|
| |
|
Sanam
Luang
|
| |
|
På
Sanam Luang fanns det en massa duvor och människor som matade
dem. En grupp medelålders kvinnor hade plastpåsar fyllda med
majskorn och frön. De var ivriga att även jag skulle mata duvorna.
Jag avböjde men de var envisa och gav sken av att det inte kostade
något. Hur dum får man vara? Jag kastade några korn till
duvorna och försökte sedan gå min väg. Det gick inte.
Flera ilskna kvinnor omringade mig och skulle ha en massa Bath för
fröna. De fick hälften av det de krävde, men mitt humör
blev inte bättre.
|
| |
|
|
Wat
Pho |
| |
|
|
För
var hundrade meter jag gick längs fältet kom någon
fram och sade: ”Where you go sir?” Två berättade
att templet Wat Pho var stängt för turister på grund av
religiösa ceremonier. De hade andra saker som de var villiga att visa
mig. Jag var inte intresserad.
Templet var förstås öppet och tillsammans med flera hundra
faranger tittade jag på Wat Pho som är Bangkoks största
och äldsta tempel. Den största sevärdheten är kanske
den vilande Buddhan, 46 meter lång och 15 meter hög.
|
| |
|
|
Floden |
| |
|
|
Det
blev hetare och hetare. Senare på TV såg jag att det
var 36° varmt och inte en vindfläkt mellan byggnaderna i staden.
Jag åt en tallrik kyckling med nudlar på väg ner mot floden
och livsandarna återvände i någon grad. Vid floden fläktade
det skönt. Floden var lika livlig som staden i övrigt. Snabba
longtailbårat skjutsade turister hit och dit, långsamma pråmar
som drogs av bogserbåtar strävade sakta fram och färjor
korsade floden.
|
| |
|
|
Wat
Arum |
| |
|
|
Jag
betalade 2B för en färjetur över till andra sidan
där templet Wat Arum låg, Gryningstemplet, uppkallat efter den
indiske gryningsguden Aruna. Templet var 82 meter högt och utvändigt
prytt med en mosaik av kinesiskt porslin. Det var faktiskt lugnt och skönt
där, långt från trängseln vid Wat Pho.
|
| |
|
|
Grand
Palace |
| |
|
|
Jag
tog färjan tillbaka och hade planerat att besöka det
kungliga palatset. Hettan var nu bedövande och när jag vid ingången
till Grand Palace lästa skylten ”Don´t trust strangers”
tänkte jag att jag inte skulle orka med flera bondfångare utan
gick tillbaka till hotellet och sov.
Jag kommer
från ett mindre samhälle och hade även under den här
resan känt mig mera hemma på de mindre platserna. Visst var
det intressant att besöka städerna men jag trivdes bäst
på små ställen.
|
 |
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
