KOH CHANG

KOH CHANG

Dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok
Bangkok - Phitsanulok
Phitsanulok - Mae Sot
Mae Sot - Mae Sariang
Mae Sariang
Mae Sariang - Mae Hong Son
Mae Hong Son
Mae Hong Son - Pai
Pai
Pai - Chiang Mai
Chiang Mai
Chiang Mai - Chiang Rai
Chiang Rai - Mae Salong
Mae Salong - Chiang Rai
Chiang Rai - Bangkok
Bangkok - Trat
Trat - Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang - Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur

Karta

Onsdag 12 mars 2003

Efter frukosten på Coral Bungalows tog jag, eftersom det fortfarande var mulet och hade regnat hela natten, Hondan och gjorde en långtur. Jag körde upp till norra änden av ön och följde sedan den andra, östra, sidan så långt vägen räckte, ända ner till öns sydspets. Denna sida är fortfarande nästan helt oexploaterad, åtminstone av faranger.
Koh Chang är en turistö även för thailändare, främst för bangkokbor. Dessa var de bästa gästerna sade svensken på Coral Bungalows. De ställer inga höga krav och sköter sig själva. Annat kan det vara med en del faranger.

Salak Phet

Vid slutet av vägen ligger Salak Phet, som liksom Bang Bao till stor del är byggd på pålar ute i vattnet. Byn är dock mycket skräpigare och inte alls som den senare byn tillrättalagd för turister.
Jag följde vägvisarna till två olika vattenfall men jag hade ingen lycka. Ön har två årstider, torrperiod november – april och regnperiod maj – oktober, så det var kanske inte så konstigt att bara fallen var där, utan vatten, då i mitten av mars.

Massage

På eftermiddagen gick jag återigen till massösen som fortfarande var försvunnen. För säkerhets skull var öppningen till hennes rum belamrat med en massa byggbråte. I stället gick jag till ett annat ställe och fick både massage och behandling av förhårdnader på mina fötter.

Ingen man

Dessutom fick jag höra en historia ur den thailändska verkligheten. Kvinnan som masserade mig hade två barn att ta hand om. Hennes man hade hittat en yngre kvinna och då lämnade han familjen. Han bidrog inte med en enda Bath till deras uppehälle I stället tog han tog med sig alla pengar, fruns motorcykel och dotterns sparkapital på 20 000 Bath. När myndigheterna sade att han inte var en man som inte tog hand om sina barn sade han bara: ”Jag är ingen man.” Så mamman jobbade på Kho Chang för att försörja barnen som bodde hos hennes föräldrar i Isan, den fattigare östra delen av Thailand.

Ägande

Hennes man var förresten den man som jag tidigare hade hyrt Hondan av så de arbetade nästan mitt emot varandra på vägen. Jag beslutade att inte hyra flera gånger av honom.
Hon fick behålla hälften av vad hon tjänade på arbetet. Den andra halvan gick till ägaren av skjulet där hon arbetade.

Samma förhållande gäller vid stugbyn där jag bodde. En man ägde marken och stugorna. Detta hyrde han nu ut till fyra faranger på sex år. För detta betalade de ett avsevärt arrende till honom. De skulle dessutom underhålla byggnaderna och expandera verksamheten. Allt som byggdes tillföll förstås ägaren som därför nästa arrendeperiod kunde ta ut ett större arrende. Gissa vem som höll på att färdigställa en flott villa.

Varför har jag inte tidigare kommit på idén att bli ägare? Det måste vara det perfekta jobbet!

| NÄSTA DAG | FÖREGÅENDE DAG | UPP|

räknare

reklam