Dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok
Bangkok - Phitsanulok
Phitsanulok - Mae Sot
Mae Sot - Mae Sariang
Mae Sariang
Mae Sariang - Mae Hong Son
Mae Hong Son
Mae Hong Son - Pai
Pai
Pai - Chiang Mai
Chiang Mai
Chiang Mai - Chiang Rai
Chiang Rai - Mae Salong
Mae Salong - Chiang Rai
Chiang Rai - Bangkok
Bangkok - Trat
Trat - Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang - Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur

Karta

I dag var jag återigen uppe med tuppen, eller snarare tupparna. Jag hade aldrig hört ett sådant galande som i Mae Salong. Varje familj verkar ha egna höns med tillhörande tupp.
I alla fall så klev jag upp klockan sex, Eric och jag åt frukost på busstationen och hann med bussen till Mae Hong Son som gick klockan sju. När man åker med fordon utan luftkonditionering är det bäst att åka innan det blir alltför varmt.
Det var riktigt småkyligt. På vägen steg ett par engelska flickor på. De jobbade som volontärer i Karenbyar som lärare i engelska. Det var trevligt med lite ombyte i diskussionerna.

Vi hittade ett jättebilligt guest house med gemensam toalett, åt lunch och hyrde motorcyklar två dygn var för 75 kronor plus bensin. Så gav vi oss iväg. Först åkte vi tillbaka efter vägen som vi kommit med där vi sett en vacker utsikt över bergen och sedan skulle vi försöka att hitta till en Long Neck-by.

Det var lättare sagt än gjort. Vi hade två stencilerade blad med förenklade kartor som visade vägen till byarna med long neckkvinnorna, visserligen på engelska, men alla vägskyltar var på thailändska. Vi frågade förstås efter vägen, men blev skickade hit och dit av lokalbefolkningen. Till slut förbarmade sig en flicka på motorcykel över oss och lotsade oss fram till ett vägskäl. Därifrån skulle vi ta höger i alla vägkorsningar. Det fungerade.

För att komma in i långhalsbyn måste vi betala 250 Bath var. Det visade sig senare i ett samtal vi hade med en äldre man att de thailändska myndigheterna tar hälften av pengarna och den andra hälften går till flyktingarna.

Stammen Padaung (Karen long-neck tribe) är flyktingar i Thailand sedan mer än tolv år (2003) på grund av förföljelse och förtryck i Burma. Eftersom de är flyktingar får de inte arbeta i Thailand. De är inspärrade på sitt område och får bara lämna byn när myndigheterna tillåter och det gör de bara för sjukhusvård etc.

Människorna var mycket vänliga och några talade mycket bra engelska som de lärt sig av alla turister.
Det känns tveeggat att besöka en sådan by. Om du inte gör det får de ett fattigare liv, som redan är otroligt fattigt. Vid flykten måste de lämna allt som de inte kunde bära med sig och de kan inte tjäna pengar genom att arbeta. Å andra sidan kommer flickorna att vara tvungna att fortsätta traditionen att förlänga sin hals för att vara intressanta för oss turister.
Barnen såg i alla fall glada ut och spelade volleyboll, vilket gladde en gammal volleybollspelare.