Dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok
Bangkok - Phitsanulok
Phitsanulok - Mae Sot
Mae Sot - Mae Sariang
Mae Sariang
Mae Sariang - Mae Hong Son
Mae Hong Son
Mae Hong Son - Pai
Pai
Pai - Chiang Mai
Chiang Mai
Chiang Mai - Chiang Rai
Chiang Rai - Mae Salong
Mae Salong - Chiang Rai
Chiang Rai - Bangkok
Bangkok - Trat
Trat - Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang - Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur

Karta

Jag steg upp klockan sex för att hinna vara med om gryningsljuset. Ingen hade ännu hunnit kliva upp i vårt Guest House så jag fick försöka hitta en dörr som gick att öppna. Jag gick omkring i Mae Sariang och fotograferade tills solen var helt uppe.

När jag senare framkallat bilderna tyckte jag att inte att resultatet blivit speciellt bra. En digitalkamera har en stor fördel framför en vanlig kamera med film. Man kan genast titta på resultatet, ta bort dåliga bilder och sedan göra ett nytt försök. Nästa resa hoppas jag ha en digitalkamera. Det finns många internetkaféer där man kan ladda ner bilderna på en CD.

Eric och jag försökte att hyra var sin liten motorcykel, typ Honda Dream, på 100 till 125 kubikcentimeter. Vi frågade på alla uthyrningsställen, men hade ingen framgång eftersom alla var uthyrda eller redan tingade. Eftersom jag är van att köra mc så hyrde jag en 250 kubiks crossmotorcykel av märket Yamaha. Eric tyckte att det var dyrt, så han tog en promenad i stället.

Jag körde ut ur tätorten, mycket koncentrerad på vänstertrafiken. Det kändes lättare att köra på landsvägen där risken att återfalla i högerbeteende är mindre, än svängar i gatukorsningar eller, det allra knepigaste, i rondeller.

Jag begav mig på en väg som ledde mot en av de byar som bergsbefolkningen bor i. Vägen var härlig, smal, kurvig och backig med slät asfalt. Jag tog det väldigt lugnt eftersom jag inte visste vad som dolde sig bakom nästa kurva. På rätt många ställen hade regnet skurit bort halva vägen med stup på flera hundra meter rakt ner. När raset hade skett i en kurva, där man riskerade att få ett möte, var det absolut nödvändigt att kunna stanna på den sträcka man kunde överblicka.

Andra faror var hundar som låg utsträckta på asfalten, kvinnor med stora korgar på ryggen och ett band runt pannan och småbarn som lekte på vägen. Utanför en hydda satt ett litet barn mitt på vägen i ett uppspänt paraply.

Vägen slutade vid byn Mae Sam Laep som ligger vid gränsfloden Salawin mot Burma. Hyddorna var byggda med framsidan mot vägen medan den bakre delen stöttades av pålar i de branta sluttningarna.