Dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok
Bangkok - Phitsanulok
Phitsanulok - Mae Sot
Mae Sot - Mae Sariang
Mae Sariang
Mae Sariang - Mae Hong Son
Mae Hong Son
Mae Hong Son - Pai
Pai
Pai - Chiang Mai
Chiang Mai
Chiang Mai - Chiang Rai
Chiang Rai - Mae Salong
Mae Salong - Chiang Rai
Chiang Rai - Bangkok
Bangkok - Trat
Trat - Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang - Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur
Måndag 24 februari 2003
Vi kom iväg med nioturen.
Jag hade visserligen kunnat åka en timma tidigare men Eric hade några ärenden att göra först. Biljetten kostade mindre än 40 kronor för de trettio mil som resan varade. Det är billigt att resa i Thailand.
Det känns i baken när man måste sitta på en träbänk i drygt fem timmar, och dessutom långa delar av resan vara tvungen att hålla i sig av alla krafter i hårnålskurvorna.
Vägen var dock rak till en början, men den djungel som jag väntade mig fanns inte. Enorma områden var kalhuggna och endast fläckvis återplanterade, och då med andra grödor än skog.
Efter någon timma började vi åka upp i bergen. Djungeln återtog sin plats vid vägkanten.
Att trakterna inte var helt fredliga märkte vi på de posteringar som fanns med jämna mellanrum längs vägen. De var befästa med sandsäckar, och polismännen eller möjligen militärerna var utrustade med skarpladdade automatkarbiner. De tittade noggrant igenom Songthaewen och dess passagerare med bagage.
Under resan steg tre buddistmunkar på. De kan inte röra en kvinna, så ibland fick de flytta ihop sig när kvinnor klev på. De rökte, bjöd på jordnötter, drack Fanta och kastade burkarna vid vägkanten. De uppförde sig som vanligt folk.
Sedan fortsatte vi på en otroligt kurvig väg där det bar brant uppåt och neråt. Plötsligt stannade songthaewen mitt i ingenstans. Föraren tutade och två kvinnor uppenbarade sig. Efter en kort diskussion plockade de ur vegetationen fram rullar med ett hölje av blad och ett flätat nät av växter runt om. Till storlek och form påminde de om ett 50-tals tält i sin påse. Tio till tolv sådana lastades upp på taket, och två rullar stoppades under sittbänkarna, en på var sida. Eric frågade munkarna vad som fanns i dem, men de log och svarade inte. Han sa till mig att han trodde att de innehöll ”drugs”, men jag tyckte att det verkade otroligt med alla de polisposteringar som fanns efter vägen.
Det fanns två posteringar kvar visade det sig. Vid den första sade polisen ”No camera” och tog emot en av balarna. Nästa postering var nog en missräkning för föraren. Polisen där fick den andra balen under bänken men sedan kom ytterligare en polis så han blev tvungen att ta ner en från taket. Han log dock som det anstår en god Thailändare.
Föraren körde som en biltjuv, och tävlade mot slutet mot en annan songthaew som hunnit upp oss. Kanske den sistnämnde kört en rakare väg. Vi förlorade kappkörningen.
På kvällen åt vi middag med en irländare som vi träffat på vårt Guest House. Han hade hyrt en motorcykel i Chiang Mai och åkte nu alla småvägar som han kunde hitta. Han hade försökt sig på att arbeta som fotograf i Barcelona, och han lyckades intala oss att gryningsljuset var bästa fotoljuset. Vi beslutade oss därför för att stiga upp tidigt för att fotografera.
