PHITSANULOK - MAE SOT

PHITSANULOK - MAE SOT

Dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok
Bangkok - Phitsanulok
Phitsanulok - Mae Sot
Mae Sot - Mae Sariang
Mae Sariang
Mae Sariang - Mae Hong Son
Mae Hong Son
Mae Hong Son - Pai
Pai
Pai - Chiang Mai
Chiang Mai
Chiang Mai - Chiang Rai
Chiang Rai - Mae Salong
Mae Salong - Chiang Rai
Chiang Rai - Bangkok
Bangkok - Trat
Trat - Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang
Koh Chang - Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur

Karta

Söndag 23 februari 2003

När jag på morgonen checkade ut från hotellet ville jag ha hjälp med resan till busstationen, taxi eller Tuk-Tuk. Samlors hade jag fått nog av. Flickan bakom disken pekade på en pojke och menade att jag skulle följa med honom. Jag tog ryggsäcken på ryggen och min axelväska på sidan. Sedan satte jag mig bakom honom på en liten motorcykel. Framhjulet lättade nästan och det kändes lite vingligt men vi kom till busstationen. Jag åt frukost bredvid bussen som skulle ta mig till Mae Sot. Bussen hade sett sina bästa dagar. Galonen på stolsitsen var borta på flera ställen och skumgummit under hade spruckit. Jag rymdes på platsen närmast dörren eftersom det inte satt någon på stolen framför och ryggstödet därför kunde fällas fram. Det gick bra till Sukhothai där en farang steg på. Han hette, visade det sig senare, Eric och var från Holland. Hen erbjöds den tomma stolen och resten av resan skavde knäna mot järnstag i stolsryggen.

Restiden var beräknad till fem timmar. Vi lämnade under resan slättlandet och kom upp i bergen där vägarna var både krokiga och branta. Efter fyra timmar var vi framme, vilket berättar en del om hur snabb chauffören var.
När vi närmade oss Mae Sot frågade chauffören var vi skulle stanna. Holländaren sa namnen på två guesthouse och jag upprepade, utan att veta något om det, det han sade sist; Guesthouse Nr 4.

Guesthouse Nr 4

Det kostade 80 Bath för ett enkelrum. Rummet var av enkla teakplankor där som man såg ut genom springorna i väggen. Möblemanget bestod av två madrasser på golvet och två kuddar. That´s it! Inga fönsterglas utan träluckor och ett stort moskitnät som hängde i linor från taket. Toalett och dusch fanns en trappa ner. Som vanligt fick man inte kasta toalettpapper i toan, utan om man använde sådant måste man lägga det i en papperskorg på sidan. De hade inte ens en handduk som man kunde hyra. Detta visade sig senare vara ett vanligt förhållande.

Burma (Myanmar)

Eric ville besöka Burma (Myanmar) för att, när han återvände till Thailand efter besöket där, kunna få en inresestämpel i passet och därmed trettio nya dagars visum i Thailand.
Vi liftade med en Thailändare till gränsen och bron över till Burma. Den Thailändska passpolisen behöll våra visa och vi promenerade över bron till Burma där vi blev visade in på passpolisernas kontor, fick fylla i papper och betala 500 Bath. De behöll våra pass och vi kunde gå in i staden Myawaddy. Vi var tvungna att återvända före mörkrets inbrott.

Skillnaden mellan Thailand och Burma var stor. Folk bor mycket sämre, ungefär som bergsstammarna gör i norra Thailand. Deras tänder är mycket dåliga.

Vi hörde musik från trummor och blåsinstrument i en park utanför en samlingslokal av något slag. Det visade sig vara början på ett bröllopsfirande som skulle pågå under tre dagar. Vi frågade om vi kunde ta bilder, och det gick bra. Efter ett tag satte sig folk upp på en smyckad lastbil som körde iväg under ivrigt tutande. Avsikten var tydligen att samla ihop pengar. Troligen skulle dessa gå till brudparet.

Sedan tog vi in en tvärgata med marknadsstånd där säkert inte många faranger tidigare varit. Där sålde de allt möjligt, som mat och kläder, men ingenting som var till någon glädje eller nytta för turister. Vi blev ordentligt uttittade och kommenterade. I slutet av gatan låg ingången till ett inhägnat område med enkla hyddor, men när vi frågade om vi kunde gå in där skakade man på huvudet. Folk var dock för övrigt mycket vänliga och intresserade av oss.

Människorna hade ofta smetat något i ansiktet som gjorde att de hade gula märken på kinderna och på andra ställen i ansiktet. Ibland var det mönster i form av spiraler osv. Senare under resan såg vi detta även på den Thailändska sidan och förklaringen är att man vill ha skydd mot solen. Solbränna är fult. En annan uppgift är att pryda bäraren.

Vi tittade också på ett Buddhistiskt tempel där fattigdomen inte märktes. Templet var smyckat med guld och mycket vackert.

Vi tog en songthaew tillbaka till Mae Sot efter att ha fått nya visumhandlingar.

| NÄSTA DAG | FÖREGÅENDE DAG | UPP|

räknare

reklam