Trekking

Trekking

Guys dagbok
Arvidsjaur - Bangkok
Bangkok - Chiang Mai
Sigthseeing med taxi
Trekking
Chiang Mai
Chiang Mai Zoo
One night in Bangkok
Bangkok - Hua Hin
Hua Hin
Hua Hin
Hua Hin
Hua Hin
Hua Hin
Hua Hin - Bangkok
Bangkok - Arvidsjaur

Från samma resa:
Linns dagbok

Onsdag den 7 mars 2001

EFTER FRUKOST HÄMTADES VI av en luftkonditionerad minibuss med guide och chaufför där det redan satt två holländska par. Guiden var en yngling på tjugofem år som talade bra engelska. Chauffören var "Very good" försäkrade han vilket han också var. Överhuvudtaget är tempot mera avspänt i norr, och det avspeglade sig även i trafikrytmen.

Elefantritt

Efter en timmas körning, söderut, kom vi fram till platsen för elefantritten. Vi satt två och två, ungdomarna för sig och vi vuxna för sig, med en förare på elefantens huvud. Vår förare var en ung grabb som pratade oavbrutet. När vi ridit uppåt berget ett tiotal minuter hoppade han plötsligt av och började promenera bakom elefanten, fortfarande ivrigt pratande. När elefanten blev "lat" och tappade fart så gick han framför honom och visade upp en slangbella. Plötsligt fick då elefanten förnyade krafter igen. Man brukar tala om elefantminne, och det var tydligt att vår elefant hade minnen av vad en slangbella kan innebära.
Vi red uppemot en timma, då vi klev av, och belönade elefanterna med bananer som påpassligt såldes där.

Hmong-by

Vi fortsatte vandringen uppåt tills vi kom till en Hmongby. Denna stams byar ligger alltid på toppen av berg, för att kunna dölja sina opieodlingar. De har numera, med stöd av Thailändska staten och kungen, gett upp opieodlingen mot den mera lagliga odlingen av frukt, grönsaker och annat nyttigt. I planet till Bangkok läste jag sedan att "opielorderna" hade åter stärkt sin ställning i den gyllne triangeln. I den by vi besökte gissar jag att de lever gott på alla turistgrupper som besöker dem. Det var inte bara i en hydda som det såldes Coca-cola.
Linn köpte en opiepipa av en gammal dam som visade hur den skulle användas. Simon köpte en slangbella, som förutom att dressera elefanter användes till att jaga bort hundar, döda djungelfåglar, apor och kycklingar, samt att jaga vattenbufflar ur risfälten.

Vandring

Vi vandrade tillbaka till bilen. Vandringen var, trots att det bar utför mest hela tiden, ansträngande i middagshettan. Linn kände att hon fick svimningskänningar, men jag tyckte att hon kunde fortsätta fram till bilen som var inom synhåll. Det var en felbedömning av mig, för när hon var cirka tio meter från bilen segnade hon ner, på gränsen att svimma. Hon behandlades av guiden med vatten och av en från lokalbefolkningen med luktstift. När jag var ungdom fanns liknande stift av märket Vick som luktade mentol. Nåväl, behandlingen var lyckad och Linn kvicknade till, men hennes förtroende för pappas sjukdiagnostiska förmåga hade fått ytterligare en knäck.

Lunch

Lunchen serverades vid en lokal restaurang, av den öppna typ som kan beskrivas som en förstorad busskur, dvs. en vägg, den mot gatan, saknas. Vi fick en soppa med ris och nudlar. Enkelt och mycket gott. Runt fötterna sprang kycklingar omkring och åt smulorna som fallit, eller ibland smygkastats, från borden.

Karen-by

Efter lunchen besökte vi en annan bergsstam, Karen, som lever i sluttningarna närmare dalgångarna. Deras hus var byggda på pålar, dels för värmens skull, dels för att vattnet under monsuntiden skulle kunna rinna under husen. Husdjuren, hönorna och de svarta grisarna, bodde också under husen.
Anna-Maj köpte en sarong som kan användas som bordduk. Små barn satt uppradade med halsband i händerna och sa "ten bath" och såg så lidande ut att Linn, som har ett gott hjärta, blev tvungen att köpa ett halsband var av alla fem.

Vattenfall

En kort busstur och fem minuters promenad ledde oss fram till vattenfallet. Vi hade tagit med oss badkläder, men det hade vi inte mycket för. De två månader som gått sedan senaste regnet visade sitt resultat. Vi tvättade våra fötter. Det var lugnt och skönt och Simon tyckte att det liknade en bild av paradiset.

Bambuflotte

Hela trekkingen avslutades med bamboorafting. Hela familjen åkte med en lång och smal bambuflotte, nio grässtrån bred. Turen tog en timma med en kort landförflyttning när flotten skulle passera ett speciellt krångligt ställe. Vi hade inte flytvästar eller hjälmar som man kan se i Sverige, men så var också vattnet knädjupt och varmt. Styrmannen stod längst fram med en bambustör, och Simon längst bak med en likadan och de försökte att hjälpas åt att hindra flotten från att fastna. Det var skönt och svalkande efter dagen hetta.
Ungdomar satt längs hela vägen på små bambuplattformar med tak. De spelade gitarr, badade, åt stänkte vatten på oss och hade det trevligt.
Vid landstigningen sålde en man foton med ram tagna av oss på elefantryggen från elefantrittens början. Vi köpte, och alla andra också.

Surinam

På hemvägen talade jag med en av medpassagerarna. Hans hustru, som var med, var gravid i andra månaden och paret skulle till hösten flytta till hans hemland, Surinam. Han tyckte att Suriman, som ligger på ungefär samma breddgrad som Thailand, är ett bra semestermål, och han lovade att hjälpa oss om vi bestämde oss för att resa dit nästa gång.
Man vet aldrig...

På kvällen ville barnen ha hamburgare så vi tittade i guideboken och bestämde oss för ett ställe med bra referenser. Efter två turer med olika tuktuk-förare, som inte hittade fram till adressen trots att de sa att de visste var restaurangen låg, gav vi upp och gick på första bästa restaurang. Vi åt alla olika mat, men ingen åt hamburgare. Jag åt en thailändsk korvsallad som var den starkaste maträtt jag hittills ätit under mina levnadsdagar.

| NÄSTA DAG | FÖREGÅENDE DAG | UPP|

räknare

reklam