|
Resan gick till
södra Thailand; Phuket, Ko Phi Phi, Ko Lanta och Krabi.
Arlanda
- Patong
Patong - Phuket Town
Phuket Town - Ko Phi Phi
Ko Phi Phi
Ko Phi Phi - Ko Lanta
Ko Lanta
Ko Lanta Krabi
Krabi, Railey
Krabi, Ao Nang
Krabi, Wat Tham Seua
Krabi, Ao Nang
Krabi
Krabi - Phuket Town
Phuket, Karon
Phuket - Arlanda
Länkar från
samma resa till:
Linns dagbok
Simons dagbok
|
|

Stranden
i Ao Nang

Anna-Maj skuggar

Stranden
i Ao Nang

Simon
med cheeseburgare
|
|
Krabi, Ao Nang
Natten
gav god sömn. Eftersom vi sover för öppet fönster,
med myggnät, vaknade vi av att en man harklade sig, snorade och spottade
nedanför fönstret. Detta följdes av skrammel av matlagning,
diskning och alla ljud som hör till ett hushåll. Thailändarna
lever största delen av sitt liv ute, för öppna fönster
eller öppna väggar av plåtjalusier. Grannhusen på
båda sidorna är hopbyggda med hotellet även om de är
betydligt äldre och i dåligt skick.
Idag mådde Simon bättre och vi promenerade till Maharat Soi
6 och tog en songthaew till den strand som heter Ao Nang. En songthaew
är en liten lastbil med två bänkar vända mot varandra
i bilens längdriktning. Åtta personer sitter någorlunda
bekvämt under taket av presenning. Det finns också större
songthaews. Resan till Ao Nang kostade bara 20 bath per person enkel väg.
Vi hann bara komma fram så såg Anna-Maj en grön dräkt
i ett skrädderis fönster. Affären gjordes upp efter sedvanligt
prutande och färgen blev kamel. En blek kamel.
Stranden var bra. Vi solade, spelade boll och åt lunch. Jag hann
in på ett internetcafé och skickade hälsningar till
de som finns på min hotmaillista. Tangentbordet var lite knöligt.
Förutom allt vanligt, utom å, ä och ö, fanns dessutom
det thailändska alfabetet och tecknen så det var fullt på
knapparna. Tecknen låg dessutom på andra ställen än
på vårt svenska tangentbord.
Vi pressade på stranden idag. 30 minuter. Sedan var vi färdiga
i båda bemärkelserna. Vi tog en songthaew tillbaka och duschade
på hotellet.
Simon upptäckte att han saknade 100 svenska kronor. Han tröstades
med en hundring från mammas börs. På stan hittade vi
en restaurang där de unga thailändarna träffades. Simon
beställde även denna kväll en hamburgare. Efter en stund
kom kyparen och var bekymrad. "Vi har ingen hamburgare," sa
han. "Går det bra med en cheeseburgare?" Det gjorde det
och när jag ätit upp ostskivan hade Simon sin hamburgare.
Jag gick till skräddaren och beställde ett par shorts. Vi har
tvättat för andra gången och det enda paret som jag hade
med mig känns minst sagt ofräscht. De nya hämtas i morgon
samtidigt med kostymen.
Vid hemkomsten upptäckte Simon att även 1000 bath var borta
ur börsen som han lämnat på rummet. Detta har troligen
skett samtidigt som den svenska hundringen försvann. Hotellet avsäger
sig, på anslag överallt, allt ansvar för värdeföremål
som inte förvaras i deras säkerhetsskåp.
Simon och jag sover tillsammans.
|