|
Resan gick till
södra Thailand; Phuket, Ko Phi Phi, Ko Lanta och Krabi.
Arlanda
- Patong
Patong - Phuket Town
Phuket Town - Ko Phi Phi
Ko Phi Phi
Ko Phi Phi - Ko Lanta
Ko Lanta
Ko Lanta Krabi
Krabi, Railey
Krabi, Ao Nang
Krabi, Wat Tham Seua
Krabi, Ao Nang
Krabi
Krabi - Phuket Town
Phuket, Karon
Phuket - Arlanda
Länkar från
samma resa till:
Linns dagbok
Simons dagbok
|
|

Elefant med förare

Vi
red en lång sträcka mitt i en flod.

Färjeläget

En av
de två huvudgatorna i Ban Sala Dan
|
|
Ko Lanta
Anna-Maj körde upp oss ur sängarna vid niotiden. Själv
hade hon varit uppe sedan halv åtta. Vi åt te och rostat bröd
till frukost.
På stranden hittade vi en låg "bakval" med palmbladstak.
Där låg vi och läste en dryg timma i skuggan. Simon vilade
i en hängmatta som var uppspänd där och jag somnade.
Vid
tolvtiden gick vi till receptionen / matserveringen och sade att vi ville
till Ban Sala Dan för att växla pengar. OK, de skulle meddela
Boon när han kom. Vi åt en lunch bestående av Coca Cola
och sandwich och väntade.
Efter en timma kom han. Jag framförde vårt önskemål
och han sa: "Ten minutes". Så for han. Vi väntade
och väntade och väntade. Vi visste genom vår guidebok
att Siam Bank stängde klockan fyra på eftermiddagen och var
stängd under söndagar. Elefantridningen var bokad till samma
tid.
Klockan fyra kom Boon. Vi frågade om han tänkte skjutsa oss
till elefantridningen eller till banken. Målet var elefanten och
banken kunde vänta till nästa dag tyckte han. Det tyckte inte
vi utan vi ville växla samma dag eftersom vi skulle resa nästa
dag.
Vi åkte på flaket till Boons pickup till starten för
elefantritten. Där fanns alla på plats, elefanten, mannen som
föregående kväll arbetat med stubbflyttning och en tandlös
gentleman som var dagens förare. Vi klättrade upp i en ranglig
ställning och jag, tillsammans med Linn och Anna-Maj, satte mig i
en korg. Simon fick sitta på ryggen framför oss och hålla
i sig i förarens axlar. Föraren satt på elefantens huvud
och styrde elefanten med en pinne med järnkrok, samt genom att flytta
benen framför och bakom elefantens öron. Så lunkade vi
iväg. Det var en kul och annorlunda upplevelse. Föraren manade
på elefanten för bokstavligt varje steg den tog. Vi vadade
i en flod ett tag och sedan lite hit och dit i terrängen. En elefant
är väldigt smidig, stabil och snabbsvängd. Dessutom är
avföringen av modell större. En timma är en lång
tid och Simons bak blev bra masserad.
Efter en kort diskussion skjutsades vi till Ban Sala Dan. Där växlade
vi pengar på ett växlingskontor, dock till en något sämre
kurs. Vi skickade iväg pickupen och tog en promenad i kåkstaden.
Middag åt vi på Seawiew, alldeles vid färjestället,
och såg bilar, människor och tvåhjulingar åka på
långsvansmotorförsedda färjor över till grannön
Koh Lanta Noi.
Efter ytterligare en titt på staden, där Simon köpte en
hatt för att skydda öronen, tog vi en MC-taxi tillbaka till
stugbyn. Det är en liten motorcykel med en öppen stålrörssidovagn
med träsäte. Föraren sa OK, 40 bath, och vi gav oss iväg
i kvällen. Efter ett par kilometer stannade han. Nej, sa vi, det
här är inte vår by. Den ligger längre fram. Anna-Maj
visade namnet på stugbyn, Lanta New Beach Bungalow. Han var tveksam
men körde vidare längs vägen tills det var alldeles kolsvart
och inget hus syntes. Där stannade han och sa att han inte visste
var stugbyn var. Du får 100 bath om du kör oss fram, sa vi
och plötsligt visste han vägen och stannade på rätt
ställe.
Vi hämtade tvätt i receptionen och åt frukt. På
kvällen blev det ett orientaliskt skyfall med blixtar. Det blixtrade
för övrigt varje kväll.
|