Arlanda
- Patong
Patong - Phuket Town
Phuket Town - Ko Phi Phi
Ko Phi Phi
Ko Phi Phi - Ko Lanta
Ko Lanta
Ko Lanta Krabi
Krabi, Railey
Krabi, Ao Nang
Krabi, Wat Tham Seua
Krabi, Ao Nang
Krabi
Krabi - Phuket Town
Phuket, Karon
Phuket - Arlanda
Länkar från
samma resa till:
Linns dagbok
Simons dagbok
Stånden
och restaurangerna står tätt vid piren på Ko Phi Phi
Linn
ser Ban sala Dan för första gången
Stranden
vid Lanta New Beach Bungalow
Elefanttvätt
Snäck-
och blomplockare
Ko Phi Phi -
Ko Lanta
Anna-Maj
var uppe före väckarklockan. Efter frukosten packade vi ihop,
betalade drygt 5500 bath för fyra måltider, och lade oss i
skuggan för att vänta på båten. Den avgick till
piren en kvart före utsatt tid.
Vid piren var en förfärlig kommers. Vi drack lite och åt
frukt. Sedan tittade vi på detta Thailands svar på Kiviks
marknad och köpte färjebiljett till Koh Lanta.
Ute på piren blev vi hänvisade till vänster där det
låg en mindre färja. När vi lämnade biljetten sa
pojken: "second boat". Vi fick kliva över den första
färjan till en ännu mindre som låg förtöjd utanpå.
Ryggsäckarna stuvades uppe på däck. Sedan kröp vi
in genom en liten lucka och hukade oss igenom maskinrummet, där det
väsnades öronbedövande, och kom in i passagerarutrymmet.
Väl
ombord blev vi "överfallna" av ungdomar som erbjöd
oss boende på olika ställen på Koh Lanta. Vi föll
för en ung man som var en aning mera tystlåten. Vi skulle få
bo för 400 bath per natt inklusive två extrabäddar. Dessutom
skulle vi få fri skjuts till piren upp till tre gånger om
dagen om vi ville.
Resan tog utlovade 1 timme och 20 minuter. När vi kom fram till hamnen,
Ban Sala Dan, blev vi återigen "second boat", och fick
göra ett långt kliv över till en annan färja. En
hord av stuguthyrare mötte oss, men vår nyfunna vän banade
väg för oss till sin pickup. Där fanns ett tjugotal liknande
fordon och vi placerades tillsammans med ryggsäckarna på flaket.
Staden liknar mest något som jag sett på TV från Amazonas.
En röd jordväg. Hus på pålar som spretar hit och
dit. Båtar som ligger uppdragna mellan husen. Gyttja, skräp,
herrelösa hundar och nyfikna barn.
Innan vi kunde åka väntade vår värd på båten
från Krabi, men han drog inte någon vinstlott. De flesta passagerarna
var redan bokade. Vi åkte iväg, och fartvinden svalkade skönt
i hettan. Vi passerade skolbarn i uniform, mötte en massa små
motorcyklar, ofta av märket Honda Dream, taximotorcyklar och körde
förbi en elefant med sin förare på huvudet.
Vi kom fram, besiktigade stranden och stugan, och sa OK. Visserligen kröp
myrorna in under dörren men det skulle nog gå. Priset prutades
ner till 300 bath av ynglingens syster utan att vi gjorde något
för det.
Sedan kom elefanten vi nyss kört om till stugbyn. Det visade sig
att den, en 50 år gammal hona, skulle rulla bort ett par stubbar
med rötter från kokospalmer som fällts vid nybyggnationer
av hyddor som pågick i lugnt tempo. Vi beställde elefantridning
till fyratiden nästa dag.
Linn och Anna-Maj blev överösta medsnäckor och blommor
från ett tiotal ungar när de badade i havet. Badbotten var
emellertid en besvikelse och bestod av stenar och gyttja.
Jag frågade Boon, ynglingen som värvat oss, när vi kunde
äta middag. "Anytime, my brother sleep there", var svaret.
Vi kunde sedan se madrassen på betonggolvet i köket.
Vi tog en kort promenad efter landsvägen söderut och kom till
en supermart. Det var en av de minsta, men vi köpte ett par påsar
salta nötter för saltbristens skull. De visade sig innehålla
tio procent socker och kokosmjölk.
Bra middag med flera rätter för en billig penning. Jag beställde
en Singha öl till middagen. Barnen tog läsk. Flaskorna kom på
bordet men inget glas. Jag visade med teckenspråk att jag ville
ha ett glas och sa det också på engelska. Flicka såg
först oförstående ut men så lyste hon upp och kom
med... ett sugrör. På den restaurangen drack man direkt ur
flaskan.
Myror i sängen.
