Resan gick till
södra Thailand; Phuket, Ko Phi Phi, Ko Lanta och Krabi.
Arlanda
- Patong
Patong - Phuket Town
Phuket Town - Ko Phi Phi
Ko Phi Phi
Ko Phi Phi - Ko Lanta
Ko Lanta
Ko Lanta Krabi
Krabi, Railey
Krabi, Ao Nang
Krabi, Wat Tham Seua
Krabi, Ao Nang
Krabi
Krabi - Phuket Town
Phuket, Karon
Phuket - Arlanda
Länkar från
samma resa till:
Linns dagbok
Simons dagbok
|
|

Trafikbild
från TucTucen.

Entrén
i Sinthavee Hotel i Phuket Town

Restaurangen
var som de flesta andra ute, men under tak.
|
|
Vi vaknade förvånansvärt tidigt, halv åtta, och
kände oss utvilade. Vi hade gott om tid och förberedde oss för
att gå ner till frukosten. En städerska knackade på och
ville städa. Vi sade att vi först skulle äta frukost och
sedan checka ut, och vi trodde att vi skulle vara klara vid niotiden.
Efter en stund ringde det från receptionen och Anna-Maj svarade.
Hon fick veta att vi måste betala för ett dygn till om vi inte
lämnade rummet. Vi kände oss som stora frågetecken. Jag
gick ner till receptionen där sanningen uppenbarades. Klockan var
halv två på eftermiddagen.
Armbandsurets svaga väckningspipande hade troligen dränkts i
ljudet från luftkonditioneringen och när Anna-Maj och Linn
hade tittat på mitt armbandsur, som saknar siffror, hade de hållit
det upp och ner.
Vi packade rekordsnabbt och stod plötsligt i det starka solljuset
utanför hotellet och kände oss förvirrade. Det var eftermiddag
och ingen tid för frukost.
Vi tog på oss ryggsäckarna och gick ut i Patong för att
växla till oss mera Thailändska bath.
Därför gick vi in på en bank men blev snabbt utskickade
till ett "hål i väggen" där en banktjänsteman
satt bakom rökfärgade rutor. Sedan detta var överstökat
tog vi en TucTuc till Phuket stad. Det kändes som om vi ville lämna
Patong bakom oss. En TucTuc är en mycket liten tre- eller fyrahjulig
bil med lågt tak och två säten, vända mot varandra,
som man sitter på. Det finns inga fönster eller dörrar
och den går väldigt sakta i branta uppförsbackar. Annars
går det så fort som motorn tillåter.
Thailand
har vänstertrafik för de flesta fordon. De små mopedliknande
motorcyklarna får enligt lag köras på valfri sida av
vägen. Det finns massor av dem och de används av hela familjen.
Ibland samtidigt. Att det sitter fyra personer på dem, pappa, mamma
och två barn är vanligt. Vi såg också fem som åkte
samtidigt.
Föraren av TucTucen var en vänlig man som körde oss till
en resebyrå som han kände till. Där fick vi hjälp
att ordna hotell i Phuket Town, Sinthawee Hotel, för en natt. Utan
att vi riktigt hann vara med hade vi också beställt båtresa
till PhiPhi Island, två hotellnätter där samt båtresa
till Krabi. Vår ursprungliga plan var att åka buss till Krabi
men denna planering verkade vara bra. Det blev dyrt, men alla kostnader
och transporter var ju inkluderade.
På hotellet fick vi ändå betala 1200 bath extra för
ett rum till eftersom vi tydligen bara hade beställt ett. Sedan gick
vi ut på stan och åt ett ordentligt mål som blev både
frukost, lunch och middag, klockan fem.
Anna-Maj fick huvudvärk. Senare på kvällen gick barnen
och jag ut på stan De åt pannkaka och drack iste medan jag
drack kaffe.
Simon köpte sandaler. Gymnastikskor är för varma.
|